Jeasy

Min kompis katt Sixten. Han är en underbar liten krabat men han är rätt gammal nu och jag börjar fundera på om han inte börjar bli lite senil. Vet inte om katter eller djur i sig kan bli den så det är någonting jag skall ta reda på. Denna bild är tagen för några år sedan och hitta den i min bildsamling.

Janus (latin: Ianus, uttalas [janus]), är en ljus- eller solgud i romersk mytologi. Han öppnar och stänger himlaljusets portar och avbildas därför med två ansikten, ett som blickar in i framtiden och ett som ser tillbaka in i det förflutna. Han ansågs även som den äldste av gudarna samt som den gode skaparen, särskilt av floder och källor.

Den första dagen i varje månad var helgad åt honom och framför allt den första i den efter honom uppkallade månaden Januarius (efter 153 f. Kr. årets begynnelsemånad, något som senare stadfästes genom den julianska kalendern även om man på flera håll i världen fortsatte med det urgamla bruket att inleda året med den månad då vårdagjämningen inföll). Numa Pompilius byggde åt Janus ett ryktbart tempel i Rom med två portar och föreskrev att båda skulle hållas stängda i fredstid men öppnas när det rådde krig. Janus avbildades med två från varandra vända ansikten (Janus Geminus). På några platser är han Janus Quadrifrons (Janus med fyra ansikten). Ofta har han nyckel och stav i handen och på mynt förekommer ett fartyg som attribut åt honom.

Janus (latin: Ianus, uttalas [janus]), är en ljus- eller solgud i romersk mytologi. Han öppnar och stänger himlaljusets portar och avbildas därför med två ansikten, ett som blickar in i framtiden och ett som ser tillbaka in i det förflutna. Han ansågs även som den äldste av gudarna samt som den gode skaparen, särskilt av floder och källor.

Den första dagen i varje månad var helgad åt honom och framför allt den första i den efter honom uppkallade månaden Januarius (efter 153 f. Kr. årets begynnelsemånad, något som senare stadfästes genom den julianska kalendern även om man på flera håll i världen fortsatte med det urgamla bruket att inleda året med den månad då vårdagjämningen inföll). Numa Pompilius byggde åt Janus ett ryktbart tempel i Rom med två portar och föreskrev att båda skulle hållas stängda i fredstid men öppnas när det rådde krig. Janus avbildades med två från varandra vända ansikten (Janus Geminus). På några platser är han Janus Quadrifrons (Janus med fyra ansikten). Ofta har han nyckel och stav i handen och på mynt förekommer ett fartyg som attribut åt honom.

Alaskan malamute är en urhundsras, som ursprungligen hittades hos en eskimåstam med namnet Mahlemiut, nu känd som Kuuvangmiut eller Kobuk. Namnet på denna hundras är alltså ”de vitas” tolkning av eskimåstammens namn. Även om de flesta malamuter i dag används som sällskapsdjur, så är en malamute fortfarande en slädhund som ska kunna utföra samma jobb som deras förfäder - dra tunga slädar över långa sträckor i arktisk kyla.

Alaskan malamute är en av de största polarhundraserna tillsammans med grönlandshunden. Det finns en naturlig variation på storlek inom rasen. Den önskvärda mankhöjden och vikten är för hanhund: 63,5 cm - 39 kg, tik: 58 cm - 34 kg. Huvudet är brett, öronen trekantiga och upprättstående då hunden är alert. Nosen är bred, endast svagt minskande i bredd från bas till nosspets. Alaskan malamute skall ha en symmetrisk tecknad kropp och färg-kombinationer som grå/vit, svart/vit, röd/vit. Även helvit förekommer. Hunden skall inge ett kraftfullt synintryck med en väl musklad kropp med stolt hållning. Utmärkande är svansen som bäres som en plym uppböjd i en båge över ryggen.

Alaskan malamute är en urhundsras, som ursprungligen hittades hos en eskimåstam med namnet Mahlemiut, nu känd som Kuuvangmiut eller Kobuk. Namnet på denna hundras är alltså ”de vitas” tolkning av eskimåstammens namn. Även om de flesta malamuter i dag används som sällskapsdjur, så är en malamute fortfarande en slädhund som ska kunna utföra samma jobb som deras förfäder - dra tunga slädar över långa sträckor i arktisk kyla.

Alaskan malamute är en av de största polarhundraserna tillsammans med grönlandshunden. Det finns en naturlig variation på storlek inom rasen. Den önskvärda mankhöjden och vikten är för hanhund: 63,5 cm - 39 kg, tik: 58 cm - 34 kg. Huvudet är brett, öronen trekantiga och upprättstående då hunden är alert. Nosen är bred, endast svagt minskande i bredd från bas till nosspets. Alaskan malamute skall ha en symmetrisk tecknad kropp och färg-kombinationer som grå/vit, svart/vit, röd/vit. Även helvit förekommer. Hunden skall inge ett kraftfullt synintryck med en väl musklad kropp med stolt hållning. Utmärkande är svansen som bäres som en plym uppböjd i en båge över ryggen.

Malamuten har två sorters päls; en tät och luftig underullspäls och en tjock och sträv yttre päls. Underullspälsen behåller värmen medan den yttre pälsen skyddar underullspälsen mot snö och regn. Pälsen är längre om nacken för att skydda ansiktet. Malamuten skall ha kraftig benstomme, starka ben med kompakta och fasta tassar, djupt bröst och kraftfulla skuldror. Också i övrigt skall malamuten ha alla de fysiska attribut som är nödvändiga för att kunna fullgöra sitt arbete. Rörelserna skall vara stadiga, balanserade, och ge intryck av uthållighet och total effektivitet. Malamuten är inte avsedd som en sprinthund i slädhundstävlingar. Rasen är formad och avsedd för styrka och uthållighet och kan med fördel användas i turkörning men också till tävling över längre distanser och under svåra förhållanden.

Malamuten är känd för att kunna vara dominant mot andra hundar, framför allt av samma kön (vilket inte ska förväxlas med aggressivitet). Flockinstinkten är mycket stark hos hunden, liksom känslan för hierarkisk rangordning. De har välutvecklat sinne för jakt, och kan vara en fara för tamboskap. Även om det är en vänlig och tillgiven hundras med ett soligt sinne, kan den vara dominant, självständig och envis. Man brukar därför inte rekommendera Alaskan malamute som förstagångshund. Den reagerar bäst på positiv hundträning, vilket underlättas av att de gärna blir mutade med mat. Alaskan malamute är en sällsynt tyst ras, de skäller sällan, men har en förvånansvärt stor repertoar av olika ljud som gnällningar, grymtningar, yl och woo-woo-woos.

Alaskan malamute har använts i de tidigaste polarexpeditionerna av Richard Byrd och Förenta Staternas expedition till Antarktis. När Arthur Walden valde ut hundar för de tidiga antarktis-expeditionerna, valde han hundar som utan vidare kunde dra tunga slädar i extremt kalla temperaturer under flera veckor. De behövde hundar för en specifik uppgift. Och Alaska malamute uppfyllde kraven. Dessa krav finns fortfarande med i rasstandarden: "Vid bedömning av malamuter måste det före allt annat tagas hänsyn till rasens funktion som tungt arbetande slädhund i polartrakter."

Alzheimers sjukdom är den vanligaste och mest kända demenssjukdomen. Cirka 60 procent av alla människor med demens lider av Alzheimers sjukdom. Sjukdomen har fått sitt namn efter den tyske läkaren Alois Alzheimer som först beskrev sjukdomen år 1906.
Vid sjukdomen drabbas hjärnans nervceller, speciellt de som finns i tinningloberna och hjässloberna. Nervcellernas utskott tillbakabildas och på så sätt bryts kontakten med andra nervceller. Senare dör nervcellerna helt och hållet.

Minnet påverkas, den drabbade glömmer mer än vanligt och glömskan tilltar. Problemen förvärras ytterligare av att man får det svårare med uppmärksamheten. En kombination av dessa två problem kan leda till svårigheter som att utföra handlingar i flera steg, och att följa tråden i en konversation. Den drabbade börjar också uppvisa språkstörningar, får ibland svårt att finna ord och börjar därför använda ett enklare språk med kortare meningar. Ofta drabbas man av trötthet, initiativlöshet och koncentrationssvårigheter.

Besvären leder ofta till att man börjar förenkla och kompensera för det man glömmer. Man skriver lappar och ändrar vanor, det är också vanligt att isolera sig och ibland bli deprimerad. Besvären kan leda till att man drabbas av ångest, oro och misstänksamhet.

Ovanstående problem kan vara mer eller mindre märkbara, beroende på faktorer som arbete, familj, livsstil och personlighet. Detta skede kan vara mycket stressande för den drabbade eftersom han eller hon är fullt medveten om vad som händer.

Då sjukdomen fortskrider försämras minnet allt mer, men de allra tidigaste minnena förblir ofta opåverkade in i det längsta. Minnesförlusten kan till exempel få den drabbade att tro att det var länge sedan släkt och vänner hälsade på, när de i verkligheten just har tagit avsked.

Det blir svårare att uttolka stimuli (beröring, smak, syn och hörsel). Detta påverkar vardagslivet i form av exempelvis nedsatt aptit och, ibland, syn- och hörselhallucinationer. Sömnlöshet kan bli ett problem när skillnaden mellan natt och dag förlorar sin mening. Den drabbade tenderar att sova mera under dagen, men mindre på natten. Uppfattningen av tid och rum är påverkad.

Dagliga sysslor som tvättning och påklädning blir allt svårare att utföra ensam på grund av minnesförlust, förvirring och svårigheter att handskas med föremål. Rörelserna blir ständigt mindre precisa och mer okoordinerade. Den drabbade blir mer ostadig på fötterna och kan råka ut för olyckor.

Språkproblemen blir mera tydliga. Såväl svårigheter att förstå tal som svårigheter att läsa och skriva tillstöter.

I det tredje stadiet är demensen mycket uttalad. Den drabbade förlorar förmågan att förstå och använda språket och kan ibland repetera slutet av meningar utan att förstå vad orden betyder. 

Beteendeförändringar och psykiska symtom som aggressivitet, skrik- och vandringsbeteende är vanligt i detta skede och medför lidande för den sjuke och problem för både anhöriga och vårdare. Dessa förändringar uppfattas ofta av närstående som en större påfrestning än kognitiva och funktionella begränsningar, och är det vanligaste skälet till att personer med demenssjukdom flyttar till institution. Nio av tio personer uppvisar någon form av beteendeförändring under sjukdomstiden.

Inkontinensen blir total och förmågorna att gå, sitta, le och svälja försvinner. Risken att få lunginflammation och risken att få liggsår om den drabbade inte vänds regelbundet ökar. Den drabbade blir också stel, tappar reflexerna och kan bli omotiverat upprörd och irriterad. Konstant tillsyn är nödvändig i det här stadiet. Trots de svåra symtomen kan den drabbade fortfarande reagera positivt vid beröring och ljudet av bekanta röster.

Det finns inget speciellt test för att avgöra om en person har Alzheimers sjukdom eller inte. Sjukdomen diagnostiseras genom att utesluta att annan sjukdom givit upphov till symtomen. Exempel på andra tillstånd som, åtminstone inledningsvis, kan ge symtom som liknar dem vid Alzheimers sjukdom är: vitaminbrist (speciellt B-12), ämnesomsättningssjukdomar, depression, infektioner och vätskebrist. Andra former av demens, till exempel sådan som beror på upprepade små hjärninfarkter, kan också likna Alzheimers sjukdom.

Den viktigaste delen i utredningen är att den drabbade och helst också någon närstående får berätta om besvären, hur de började, hur de utvecklats och hur de ter sig.

Vid utredningen tas också blodprover, bland annat för att kontrollera vitaminhalt, ämnesomsättning, vätskebalans och kroppssalter, speciellt kalcium. Man gör också en datortomografi av hjärnan, oftast ett så kallat EEG och ibland också en magnetkameraundersökning av hjärnan. Utöver dessa laboratorie- och röntgenundersökningar görs också någon form av minnestest.

De flesta sjukdomar som kan ge liknande symtom kan behandlas med bra resultat. Därför är det viktigt att genomgå undersökningar för att få en korrekt diagnos.

Hittills finns det ingen förebyggande eller botande behandling av Alzheimers sjukdom. Det har visat sig att patienter som lider av Alzheimers sjukdom har sänkta nivåer av acetylkolin, en så kallad neurotransmittor, som används för att reglera de elektriska impulserna som gör att nervceller kan kommunicera med varandra.

Flera av dagens mediciner hindrar att acetylkolinet bryts ner och ökar på så sätt mängden acetylkolin i hjärnan. Dessa mediciner kan inte bota sjukdomen men kan ge en viss förbättring och ett något långsammare sjukdomsförlopp. Medicinerna används vid mild/lindrig eller måttligt svår sjukdom. Exempel på sådana mediciner (tabletter eller så kallade depotkapslar) är donepezil (Aricept), rivastigmin (Exelon, som även finns som plåster) och galantamin (Reminyl). Vid måttlig till svår sjukdom kan memantin (Ebixa) användas, som har en annan verkningsmekanism än de övriga preparaten (en så kallad NMDA-receptorantagonist). Vanligt är även att kombinera de två olika typerna av läkemedel då patienten når den måttliga fasen av sjukdomen.

Beteendemässiga och psykiska symtom skall alltid utredas för att bakomliggande orsaker skall identifieras och för att adekvata åtgärder skall kunna sättas in, allt från stödinsatser för anhöriga till behandling av smärta. Memantin (Ebixa) kan minska risken för beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med Alzheimers sjukdom och har särskilt effekt på symtom som agitation och aggressivitet.

Sjörået eller sjöfrun är ett kvinnligt vattenväsen inom svensk folktro. Hon ansågs vara naturens rådare över den insjö, eller det sjösystem som ingick i hennes revir. Liksom skogsrået var hon en förförisk varelse, trots att hon hade ihålig rygg. Hon visade sig dock nästan enbart för ensamma män, som vistades i sjöns närhet, där hon med förtjusning brukade sitta och kamma sitt långa, svepande hår. För att undvika hennes närkontakt kunde hon lätt skrämmas bort med ett metallföremål. Ett sådant knep var att kasta fiskekniven framför hennes fötter och vips var hon försvunnen. Om sjörået syntes hänga tvätt på stranden eller på en holme, så ansågs det förebåda oväder.

Sjörået höll sig ibland med kreatur som kallades sjönöt eller sjökreatur. Dessa kunde vara brokiga kor som betade i strandkanten, men också förekomma som abborrar eller gäddor som tillhörde hennes sjö. Den som fångade en riktigt stor gädda borde därför se upp, så att det inte var sjöråets skällko som infångades.

Genom att dela med sig av sin matsäck till sjörået kunde man i gengäld få god fiskelycka, vilket kan uppfattas som en sorts offergåva. Motsvarande väsen inom fiskenäringen och skärgårdens havsmiljö är havsfrun och sjöjungfrun.

Sjörået eller sjöfrun är ett kvinnligt vattenväsen inom svensk folktro. Hon ansågs vara naturens rådare över den insjö, eller det sjösystem som ingick i hennes revir. Liksom skogsrået var hon en förförisk varelse, trots att hon hade ihålig rygg. Hon visade sig dock nästan enbart för ensamma män, som vistades i sjöns närhet, där hon med förtjusning brukade sitta och kamma sitt långa, svepande hår. För att undvika hennes närkontakt kunde hon lätt skrämmas bort med ett metallföremål. Ett sådant knep var att kasta fiskekniven framför hennes fötter och vips var hon försvunnen. Om sjörået syntes hänga tvätt på stranden eller på en holme, så ansågs det förebåda oväder.

Sjörået höll sig ibland med kreatur som kallades sjönöt eller sjökreatur. Dessa kunde vara brokiga kor som betade i strandkanten, men också förekomma som abborrar eller gäddor som tillhörde hennes sjö. Den som fångade en riktigt stor gädda borde därför se upp, så att det inte var sjöråets skällko som infångades.

Genom att dela med sig av sin matsäck till sjörået kunde man i gengäld få god fiskelycka, vilket kan uppfattas som en sorts offergåva. Motsvarande väsen inom fiskenäringen och skärgårdens havsmiljö är havsfrun och sjöjungfrun.

Sjöjungfru eller havsfru är i folktron en rådare eller ett rå, ett kvinnligt naturväsen som tros råda över vattnets krafter. Hon tänktes som en vacker och erotiskt tilltalande kvinna med fiskstjärt som förr lockade sjömän i fördärvet med sin vackra sång.

Ursprungligen ansågs dessa väsen ha en kvinnas huvud och byst och fågels kropp (sirener), med tiden ändrades bilden till ett väsen bestående av hälften kvinna, hälften fisk.

De som sa sig ha sett sjöjungfrur, hade troligtvis sett sjökor och tagit miste.

Sjöjungfru eller havsfru är i folktron en rådare eller ett rå, ett kvinnligt naturväsen som tros råda över vattnets krafter. Hon tänktes som en vacker och erotiskt tilltalande kvinna med fiskstjärt som förr lockade sjömän i fördärvet med sin vackra sång.

Ursprungligen ansågs dessa väsen ha en kvinnas huvud och byst och fågels kropp (sirener), med tiden ändrades bilden till ett väsen bestående av hälften kvinna, hälften fisk.

De som sa sig ha sett sjöjungfrur, hade troligtvis sett sjökor och tagit miste.

Dysmorfofobi (BDD) (en. akronym för Body Dysmorphic Disorder), kroppslig dysmorfofobisk störning eller inbillade utseendedefekter är en somatoform störning som innebär inbillad fulhet.

Störningen innebär att man har en bild av sig själv som inte stämmer, samt att man lider extremt mycket av sitt utseende, i så stor utsträckning att det sociala livet blir lidande. Oftast ter sig detta i extrem utseendefixering, och ibland till följd av det social fobi. En av ca 100 utvecklar sjukdomen dysmorfofobi (BDD). Därmed kan man säga att dysmorfofobi (BDD) är en ganska vanlig sjukdom. Syndromet är lika vanligt bland män som hos kvinnor. Det finns hypoteser om att mellanbarn drabbas mer än andra syskon, men det finns ingen forskning som belägger sådana fakta ännu.

Vanligtvis föranleder syndromet att "ritualer" formas, till exempel att man utför olika skönhetsbehandlingar, tränar onormalt mycket, brukar anabola steroider, gör plastikoperationer etc. Vissa drabbade anser sig "beroende" av just plastikkirurgi. Även övrig kroppsmodifikation, som t.ex. tatueringar, är inte ovanligt.

Situationen för dem som lider av störningen och därmed innehar denna föreställning om sig själva blir i de allra flesta fall ohållbar i längden. Den drabbade isolerar sig allt mer och mer, för denne är fullt upptagen med sitt utseende, och alla de ritualer det innebär. Det börjar med att man förskjuter kolleger och andra sekundära människor, pga att man känner sig utsatt för deras dömande blickar. Och efter ett tag tilltar känslan av utsatthet, tills man också börjar dra sig undan från de som tillhör den innersta kretsen (familj och nära vänner).

En person som är drabbad av störningen kan lida så mycket att denne inte kan sköta ett normalt liv. Ofta hakar den drabbade upp sig på vissa kroppsdelar, till exempel näsan, och en del undviker att visa sig i vinklar som de är övertygade om att andra ska anse de ser motbjudande ut i, vilket kan leda till ett för utomstående mycket underligt kroppsspråk och beteende.

Behandling av dysmorfofobi sker framgångsrikt med olika former av psykoterapi såsom dialektisk beteendeterapi och kognitiv beteendeterapi, som framför allt fokuserar på att bygga upp och stärka patientens självkänsla. I extrema fall kan SSRI-behandling övervägas, vilket ofta ger goda resultat, främst genom färre tvångstankar och ökad kognitiv funktion. Extrema ansiktsmålningar och skrikiga hårfärger kan i vissa fall även hjälpa, då patienten känner att den kan gå in i en annan roll. Gene Simmons ansiktsmålning är vanligt förekommande i en sådan behandling.

Rest in Peace

Firade med familjen med god mat, jordgubbar och annat gott och det var riktigt mysigt att fira med familjen. Efter middagen och fika med tårta och allt kollade vi tv men det lustiga var att vi alla somnade, jag hade en orsak till det då jag sov ganska lite den natten och var riktigt trött. Vet inte riktigt varför de andra somnade men nödvändigt och gott var det. Efter tuppluren åt vi jordgubbar med mjölk och grädde, mums säger jag bara, och drog sedan hem till bror innan vi skulle ut till Trädgår'n (?). Det tråkiga var att jag råkade glömma mobilen hemma innan vi skulle dra hem till bror tidigare så jag fick lite panik eftersom jag inte kunde nå någon om det hände något. Som tur var hände inget. Sov hos bror då jag inte ville gå hem själv och han ville inte följa med mig. Hen riktigt trevlig kväll var det i alla fall.

Lördagen vaknade vi vid 12 då mamma ringde och frågade om något, och självklart var jag fortfarande mobillös, och slappade i några timmar innan vi drog iväg. Båda hade lite dåligt samvete för att vi hade ätit dåligt, vi tränar och vill heslt inte äta dåligs som godis etc., och tänkte att vi skulle träna men orkade inte. Istället drog vi till slottskogen då det var så fint väder och promenerade där och tittade på alla djur som fanns. Vi var väl där i ca 1,5 timme och det var trevligt. Åkte sedan hem till bror och gjorde hamburgare.

Vi bokade biljetter till Bad Teacher som mamma, bror och jag gick på och som vanligt öpte vi lite godis och hade med oss vatten. Filmen var riktigt kul, Cameron Diaz och Justin Timberlake var med i den och tycker att andra borde se den också.

Idag har jag tagit det någorlunda lugnt. Bror och jag gick och tränade vid 12.30 och var riktigt effektiva och kom hem ca en timmer senare. Sedan dess har jag inte gjort så mycket mer. Gjorde inpackning för håret då det var behövligt. Får se vad resten av dagen bjuder på :)

Retinitis pigmentosa, RP, är ett samlingsnamn på ett hundratal ärftliga sjukdomar som drabbar näthinnan. Sjukdomen och graden av synskada varierar avsevärt mellan och inom familjer. Man tror att det finns mellan 3000 till 4000 personer med ärftlig näthinnesjukdom i Sverige. RP är den vanligaste orsaken till grav synskada i yrkesverksam ålder.

Retinitis är latin och betyder inflammation av näthinnan. Termen är felaktig eftersom RP inte är någon inflammation utan en degeneration, det sker en fortlöpande förstörelse av syncellerna, i första hand  stavarna och sedan även tapparna. Ordet pigmentosa kommer av att det hos de flesta med RP bildas pigmentklumpar i ögonbotten.

Retinitis pigmentosa, RP, är ett samlingsnamn på ett hundratal ärftliga sjukdomar som drabbar näthinnan. Sjukdomen och graden av synskada varierar avsevärt mellan och inom familjer. Man tror att det finns mellan 3000 till 4000 personer med ärftlig näthinnesjukdom i Sverige. RP är den vanligaste orsaken till grav synskada i yrkesverksam ålder.

Retinitis är latin och betyder inflammation av näthinnan. Termen är felaktig eftersom RP inte är någon inflammation utan en degeneration, det sker en fortlöpande förstörelse av syncellerna, i första hand  stavarna och sedan även tapparna. Ordet pigmentosa kommer av att det hos de flesta med RP bildas pigmentklumpar i ögonbotten.