Jeasy

Symtom

Symtomen på Tourettes syndrom visar sig vanligtvis kring sjuårsåldern, men kan debutera både tidigare och senare. Det brukar börja med tics i ansiktet såsom överdrivna blinkningar, ryckningar och grimaser som ofta flyttar sig till halsen, skuldrorna och överkroppen. Andra tidiga symtom brukar vara ryckningar i en arm eller ett ben. De vokala ticsen debuterar vanligtvis senare. I början uppträder de ofta som ”normala” snusningar och harklingar, men utvecklas sedan till ljud, läten och ibland ord eller hela meningar. Det är typiskt att ett symptom avlöses av ett annat och att symptomen ökar och minskar i styrka i olika perioder. Hos de som har flera neuropsykiatriska diagnoser är det vanligt att symtom på ADHD eller OCD märks före symptomen på Tourettes.

Koprolali

Många förknippar Tourettes syndrom med ofrivillga utbrott av fula ord eller socialt opassande kommentarer. Till exempel könsord, avföringsord eller sexuella anspelningar. Det kallas koprolali och har en fysisk motsvarighet som heter kopropraxia och visar sig genom obscena gester.

I själva verket är det långt ifrån alla som har Tourette som utvecklar koprolali eller kopropraxia. Det går inte att förutsäga vilka som kommer att drabbas men de som drabbas mår ofta mycket dåligt.

Symtomen på Tourettes syndrom visar sig vanligtvis kring sjuårsåldern, men kan debutera både tidigare och senare. Det brukar börja med tics i ansiktet såsom överdrivna blinkningar, ryckningar och grimaser som ofta flyttar sig till halsen, skuldrorna och överkroppen. Andra tidiga symtom brukar vara ryckningar i en arm eller ett ben. De vokala ticsen debuterar vanligtvis senare. I början uppträder de ofta som ”normala” snusningar och harklingar, men utvecklas sedan till ljud, läten och ibland ord eller hela meningar. Det är typiskt att ett symptom avlöses av ett annat och att symptomen ökar och minskar i styrka i olika perioder. Hos de som har flera neuropsykiatriska diagnoser är det vanligt att symtom på ADHD eller OCD märks före symptomen på Tourettes.

Många förknippar Tourettes syndrom med ofrivillga utbrott av fula ord eller socialt opassande kommentarer. Till exempel könsord, avföringsord eller sexuella anspelningar. Det kallas koprolali och har en fysisk motsvarighet som heter kopropraxia och visar sig genom obscena gester.

I själva verket är det långt ifrån alla som har Tourette som utvecklar koprolali eller kopropraxia. Det går inte att förutsäga vilka som kommer att drabbas men de som drabbas mår ofta mycket dåligt.

Är ett tillstånd där personen är övertygad om att en familjemedlem eller nära vän är ersatt med en exakt kopia eller bedragre. Personen känner igen ansiktet men kan inte få den normala känslomässiga reaktionen som förenklat betyder "nära och kära" och därför rationaliserar hjärnan att den andre peronen är en imitatör/bedragare. Det som gör att det blir så här är att det inte finns en koppling i delar av hjärnan vilket leder till att man inte får några vänskapliga känslor för den andre personen. Personen som lider av Capgas syndromet är helt övertygad om att han/hon har rätt men kan inte förklara det.

Detta syndrom kan uppkomma efter skada på hjärnans högra tinniglob eller vid epiledsi, sällsynt.

Är ett tillstånd där personen är övertygad om att en familjemedlem eller nära vän är ersatt med en exakt kopia eller bedragre. Personen känner igen ansiktet men kan inte få den normala känslomässiga reaktionen som förenklat betyder "nära och kära" och därför rationaliserar hjärnan att den andre peronen är en imitatör/bedragare. Det som gör att det blir så här är att det inte finns en koppling i delar av hjärnan vilket leder till att man inte får några vänskapliga känslor för den andre personen. Personen som lider av Capgas syndromet är helt övertygad om att han/hon har rätt men kan inte förklara det.

Detta syndrom kan uppkomma efter skada på hjärnans högra tinniglob eller vid epiledsi, sällsynt.

Är en störning av sinnesintrycken som orsakats av tidigarehallucinogenbruk. Dess natur är i många fall så plågsam att det ger ett handikapp i det dagliga levernet.

HPPD är en sällsynt sjukdom som sällan förekommer i den utbildning eller praktiska verksamhet som bedrivs av neurologer, psykiatriker, psykologer eller oftalmologer. Vid en första klinisk bedömning kan behandlande läkare vara av det intryck att det är frågan om en drogrelaterad psykos. Denna diagnos är dock felaktig och riskerar att försämra patients möjligheter till rehabilitering. I motsats till en person med psykosproblematik så har individer med HPPD en intakt verklighetsuppfattning och är därför fullt medvetna om att deras visuella störningar inte är en del av någonting som kan uppfattas av andra människor. Dessa störningar är därför inte hallucinationer i strikt klinisk bemärkelse, utan istället en kontinuerlig perceptionsstörning av sinnena som manifesterar sig i form av synstörningar och pseudohallucinationer. Det finns i nuläget inget botemedel mot denna sjukdom, även då det i sällsynta fall har förekommit att patienter under en kortare period upplevt ett förbättrat hälsotillstånd, så får majoriteten diagnostiserade med HPPD räkna symptomen som stadigvarande.

Individer drabbade av denna sjukdom upplever perceptionsstörningar som bland annat är av visuell natur. Symptombilden är oftast långvarig och överväldigande vilket gör det svårt för den drabbade att ignorera dessa störningar i sin vardagliga situation. Exempel på vanligt förekommande former av visuell störning i denna diagnos innefattar bland annat synbrus (Aeropsia), som kan liknas vid det bildbrus som projiceras från en TV-apparat när inget program är i sändning, geometriska hallucinationer, färgblixtar, efterhängande spår efter objekt som rör sig, auror runt objekt samt Mikropsi-makropsi (allt ser litet eller stort ut). Dessa symptom kan uppstå separat eller i kombination med varandra och kan uppkomma efter bruk av hallucinogener efter endast en gång. Det finns dock ett statistiskt samband som talar för att frekvensen av HPPD är kopplat till antalet gånger en person har brukat hallucinogena preparat. Troligtvis är vissa individer känsligare än andra. Något regelrätt botemedel är inte känt men symptomen har i enstaka fall kunnat gå att lindra. Vad som lindrar förefaller i dagsläget vara olika från en person till en annan. Andra vanligt förekommande symptom för individer drabbade av denna sjukdom inkluderar depression, paniksyndrom alternativt emotionell avtrubbning och "overklighetskänslor" (Depersonalisation-Derealisation) . Även fysiska symptom såsom tinnitus, huvudvärk och neurologiska smärtor förekommer.

Jag till exempel är lite paranoid i vissa sammanhang. Jag är rädd att vara ute när det mörkt och vill helst inte vara själv då eftersom jag tror att det finns våldtäcksmän runt varenda hörne eller att jag skall bli rånad. Det är inte trevligt att tro detta men eftersom det är så vanligt att detta inträffar så tror man ju att det bara står någon och väntar på en bakom en buske eller hurknut. Lever typ i fruktan för det. Det är inte samma sak som på dagen men då gäller det mer att jag tror att någon följer efter mig.

Nu när jag läser detta så ser jag att jag är mer paranoid än vad jag egentligen trodde och det känns riktigt hemskt. Men vad skall man göra när man bor i en storstad, det kan ju faktistk inträffa.

Tror det är dags att jag ska gå och lägga mig då jag riktigt känner att mina ögon vill dra ihop sig för att sova. Lägger mig om en stund.

Ska se om jag kan lägga upp lite bilder om datorn vill samarbeta.

Jag har umgåtts med min bror hela dagen. Vi tränade, gick och tittade i affärer, tvättade hans bil (ja eller snarare han tvättade och jag tittade på). Efter det åkte vi till Eriksberg och köpte kulglass. Det var riktigt gott. Drog sedan hem till bror och kollade film., Red Riding Hood och X-men: Wolverine. De var riktigt bra. Nu sitter jag hemma hos mig och ska ta det lugnt för jag är otroligt trött då jag har varit igång hela dagen.

Jag hoppas att ni har haft en trevlig lördag :)

Trots våra fel och brister försöker vi människor att fortsätta leva ett normalt liv och dölja allt för andra så att dem inte skall se dessa fel.

Jag vet hur det fungerar. Jag är en av dessa människor. Jag gör fel ibland men jag gör alltid mitt bästa för då känns det bättre för mig som person och det stärker mig själv även om det ibland inte blivit som jag tänkt mig. Men vad ska man göra, jag är bara en människa och definitivt ingen perfekt människa.

Vad min mentor har sagt + chefen där jag är så finns det en möjlighet att få sommarjobb, vilket jag behöver och vill ha. All personal är riktigt trevliga och roliga och jag ser alltid fram emot att komma tillbaka men jag har bara lite svårt att stiga upp på morgonen då det är så tidigt, kl 6 på morgonen.

Sedan har det hänt så mycket annat på samma gång som gjort att jag har mått riktigt dåligt av och varit stessad av. Jag har sagt tidigare att jag har pojkvän men vi gjorde slut för ca två veckor sedan men vi gjorde slut pga att jag bara såg en massa fel som jag inte gillade hos honom. Han var rätt taskig mot sin lillasyster emellanåt när jag var där osv.

En annan vidrig sak som hänt medans jag var där i början av vårt förhållande var att hans styvfarsa bet hans lillasyster i rumpan då de "brottades". Jag tror bara att han ville känna lite på henne. Hon sprang ner till oss och beklagade sig om vad som hänt och gömde ssig. Pojkvännen bara rykte på axlarna som om det vore vardag. Det första jag tänkte var Vad i helv...?! och blev riktigt shockad över händelsen. Farsan har egentligen inget där att göra vare sig de skojar eller bestraffning. Hon är 13 år och är en ung kvinna! Man går inte omkring och biter varandra i rumpan.

Jag var riktigt rädd och trodde att det var mitt fel eftersom jag inte gjorde någonting för henne. Berättade för min bror om det och han visste inte heller vad jag skulle göra. Mamma fick dock inte reda på det förrän vid påsk då bror råkade säga det. Men jag trodde verkligen att det var mitt fel och allt. Jag berättade allt för mamma om vad som hänt och sagts under de veckor, som inte bara handlade om lillasystern, utan om vad jag kände för honom. Jag kände att mina känslor bara blev svalare och svalare och tillslut började jag irretera mig på honom. Bestämde då att det var dags att göra slut med honom.

Samma helg som vi gjorde slut ringde vi till ett ställe, kommer inte håg vad det hette, och anmälde vad styvpappan hade gjort med expojkvännens syster. Samt ringde även systerns pappa och berättade hela situationen och han var verkligen inte glad över att höra vad som hänt. Han polisanmälde styvpappan, tror även att han ringde det ställe och anmälde.

Jag har haft allt detta hängandes över mig samt plugget och det har gjort att jag har mått riktigt dåligt. Men nu efter dessa två veckor mår jag bra igen och är mig själv och singel :)

Kram på er