Alzheimers sjukdom
I de flesta fall utvecklar sig Alzheimers sjukdom långsamt och smygande. Den visar sig först i form av dåligt minne, framför allt närminnet försämras mycket. Ingen vet exakt varför man drabbas av Alzheimers sjukdom. Troligen bidrar flera faktorer.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste och mest kända demenssjukdomen. Cirka 60 procent av alla människor med demens lider av Alzheimers sjukdom. Sjukdomen har fått sitt namn efter den tyske läkaren Alois Alzheimer som först beskrev sjukdomen år 1906.
Vid sjukdomen drabbas hjärnans nervceller, speciellt de som finns i tinningloberna och hjässloberna. Nervcellernas utskott tillbakabildas och på så sätt bryts kontakten med andra nervceller. Senare dör nervcellerna helt och hållet.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste och mest kända demenssjukdomen. Cirka 60 procent av alla människor med demens lider av Alzheimers sjukdom. Sjukdomen har fått sitt namn efter den tyske läkaren Alois Alzheimer som först beskrev sjukdomen år 1906.
Vid sjukdomen drabbas hjärnans nervceller, speciellt de som finns i tinningloberna och hjässloberna. Nervcellernas utskott tillbakabildas och på så sätt bryts kontakten med andra nervceller. Senare dör nervcellerna helt och hållet.
Varför får man sjukdomen?
Ingen vet exakt varför man drabbas av Alzheimers sjukdom. Troligen bidrar flera faktorer. Den viktigaste är åldern, ju äldre man är desto större är risken att drabbas. I en del fall bidrar också ärftliga faktorer, men att en enstaka person i släkten drabbats av Alzheimers sjukdom innebär inte någon påtagligt ökad risk för övriga i familjen.
Hur yttrar den sig?
I de flesta fall utvecklar sig sjukdomen långsamt och smygande. Den visar sig först i form av dåligt minne, framför allt närminnet försämras mycket. Till en början kan minnesbesvär, koncentrationssvårigheter och förlust av intellektuella förmågor vara så pass subtila att de inte märks, varken av den som är personligen berörd eller av dennes vänner och anhöriga. Emellertid blir symtomen mer märkbara när sjukdomen utvecklas och börjar störa rutinarbete och sociala aktiviteter. Praktiska svårigheter vid dagliga uppgifter, som exempelvis påklädning och personlig hygien, blir gradvis så svåra att personen så småningom blir helt beroende av andra.
Alzheimers sjukdom är inte smittsam. Det är en sjukdom med dödlig utgång inom en tioårs period från sjukdomsdebuten och orsakar en generell försämring av hälsan. Den vanligaste dödsorsaken är lunginflammation, eftersom sjukdomens utveckling leder till viktminskning och till att immunförsvaret försämras.
Ofta brukar man beskriva hur sjukdomen utvecklar sig genom att dela in den i mild (stadium 1), måttlig (stadium 2) och svår (stadium 3) Alzheimers sjukdom. Hur länge man befinner sig i varje stadium varierar, men vanligen varar varje stadium ungefär två till tre år. Här följer nu en kort beskrivning av de tre stadierna. Det är viktigt att komma ihåg att alla drabbade inte är lika, olika symtom kan märkas olika mycket hos olika individer.
Alzheimers sjukdom är inte smittsam. Det är en sjukdom med dödlig utgång inom en tioårs period från sjukdomsdebuten och orsakar en generell försämring av hälsan. Den vanligaste dödsorsaken är lunginflammation, eftersom sjukdomens utveckling leder till viktminskning och till att immunförsvaret försämras.
Ofta brukar man beskriva hur sjukdomen utvecklar sig genom att dela in den i mild (stadium 1), måttlig (stadium 2) och svår (stadium 3) Alzheimers sjukdom. Hur länge man befinner sig i varje stadium varierar, men vanligen varar varje stadium ungefär två till tre år. Här följer nu en kort beskrivning av de tre stadierna. Det är viktigt att komma ihåg att alla drabbade inte är lika, olika symtom kan märkas olika mycket hos olika individer.
Första Stadiet
Minnet påverkas, den drabbade glömmer mer än vanligt och glömskan tilltar. Problemen förvärras ytterligare av att man får det svårare med uppmärksamheten. En kombination av dessa två problem kan leda till svårigheter som att utföra handlingar i flera steg, och att följa tråden i en konversation. Den drabbade börjar också uppvisa språkstörningar, får ibland svårt att finna ord och börjar därför använda ett enklare språk med kortare meningar. Ofta drabbas man av trötthet, initiativlöshet och koncentrationssvårigheter.
Besvären leder ofta till att man börjar förenkla och kompensera för det man glömmer. Man skriver lappar och ändrar vanor, det är också vanligt att isolera sig och ibland bli deprimerad. Besvären kan leda till att man drabbas av ångest, oro och misstänksamhet.
Ovanstående problem kan vara mer eller mindre märkbara, beroende på faktorer som arbete, familj, livsstil och personlighet. Detta skede kan vara mycket stressande för den drabbade eftersom han eller hon är fullt medveten om vad som händer.
Besvären leder ofta till att man börjar förenkla och kompensera för det man glömmer. Man skriver lappar och ändrar vanor, det är också vanligt att isolera sig och ibland bli deprimerad. Besvären kan leda till att man drabbas av ångest, oro och misstänksamhet.
Ovanstående problem kan vara mer eller mindre märkbara, beroende på faktorer som arbete, familj, livsstil och personlighet. Detta skede kan vara mycket stressande för den drabbade eftersom han eller hon är fullt medveten om vad som händer.
Andra Stadiet
Då sjukdomen fortskrider försämras minnet allt mer, men de allra tidigaste minnena förblir ofta opåverkade in i det längsta. Minnesförlusten kan till exempel få den drabbade att tro att det var länge sedan släkt och vänner hälsade på, när de i verkligheten just har tagit avsked.
Det blir svårare att uttolka stimuli (beröring, smak, syn och hörsel). Detta påverkar vardagslivet i form av exempelvis nedsatt aptit och, ibland, syn- och hörselhallucinationer. Sömnlöshet kan bli ett problem när skillnaden mellan natt och dag förlorar sin mening. Den drabbade tenderar att sova mera under dagen, men mindre på natten. Uppfattningen av tid och rum är påverkad.
Dagliga sysslor som tvättning och påklädning blir allt svårare att utföra ensam på grund av minnesförlust, förvirring och svårigheter att handskas med föremål. Rörelserna blir ständigt mindre precisa och mer okoordinerade. Den drabbade blir mer ostadig på fötterna och kan råka ut för olyckor.
Språkproblemen blir mera tydliga. Såväl svårigheter att förstå tal som svårigheter att läsa och skriva tillstöter.
Det blir svårare att uttolka stimuli (beröring, smak, syn och hörsel). Detta påverkar vardagslivet i form av exempelvis nedsatt aptit och, ibland, syn- och hörselhallucinationer. Sömnlöshet kan bli ett problem när skillnaden mellan natt och dag förlorar sin mening. Den drabbade tenderar att sova mera under dagen, men mindre på natten. Uppfattningen av tid och rum är påverkad.
Dagliga sysslor som tvättning och påklädning blir allt svårare att utföra ensam på grund av minnesförlust, förvirring och svårigheter att handskas med föremål. Rörelserna blir ständigt mindre precisa och mer okoordinerade. Den drabbade blir mer ostadig på fötterna och kan råka ut för olyckor.
Språkproblemen blir mera tydliga. Såväl svårigheter att förstå tal som svårigheter att läsa och skriva tillstöter.
Tredje Stadiet
I det tredje stadiet är demensen mycket uttalad. Den drabbade förlorar förmågan att förstå och använda språket och kan ibland repetera slutet av meningar utan att förstå vad orden betyder.
Beteendeförändringar och psykiska symtom som aggressivitet, skrik- och vandringsbeteende är vanligt i detta skede och medför lidande för den sjuke och problem för både anhöriga och vårdare. Dessa förändringar uppfattas ofta av närstående som en större påfrestning än kognitiva och funktionella begränsningar, och är det vanligaste skälet till att personer med demenssjukdom flyttar till institution. Nio av tio personer uppvisar någon form av beteendeförändring under sjukdomstiden.
Inkontinensen blir total och förmågorna att gå, sitta, le och svälja försvinner. Risken att få lunginflammation och risken att få liggsår om den drabbade inte vänds regelbundet ökar. Den drabbade blir också stel, tappar reflexerna och kan bli omotiverat upprörd och irriterad. Konstant tillsyn är nödvändig i det här stadiet. Trots de svåra symtomen kan den drabbade fortfarande reagera positivt vid beröring och ljudet av bekanta röster.
Beteendeförändringar och psykiska symtom som aggressivitet, skrik- och vandringsbeteende är vanligt i detta skede och medför lidande för den sjuke och problem för både anhöriga och vårdare. Dessa förändringar uppfattas ofta av närstående som en större påfrestning än kognitiva och funktionella begränsningar, och är det vanligaste skälet till att personer med demenssjukdom flyttar till institution. Nio av tio personer uppvisar någon form av beteendeförändring under sjukdomstiden.
Inkontinensen blir total och förmågorna att gå, sitta, le och svälja försvinner. Risken att få lunginflammation och risken att få liggsår om den drabbade inte vänds regelbundet ökar. Den drabbade blir också stel, tappar reflexerna och kan bli omotiverat upprörd och irriterad. Konstant tillsyn är nödvändig i det här stadiet. Trots de svåra symtomen kan den drabbade fortfarande reagera positivt vid beröring och ljudet av bekanta röster.
Hur ställer läkaren diagnosen?
Det finns inget speciellt test för att avgöra om en person har Alzheimers sjukdom eller inte. Sjukdomen diagnostiseras genom att utesluta att annan sjukdom givit upphov till symtomen. Exempel på andra tillstånd som, åtminstone inledningsvis, kan ge symtom som liknar dem vid Alzheimers sjukdom är: vitaminbrist (speciellt B-12), ämnesomsättningssjukdomar, depression, infektioner och vätskebrist. Andra former av demens, till exempel sådan som beror på upprepade små hjärninfarkter, kan också likna Alzheimers sjukdom.
Den viktigaste delen i utredningen är att den drabbade och helst också någon närstående får berätta om besvären, hur de började, hur de utvecklats och hur de ter sig.
Vid utredningen tas också blodprover, bland annat för att kontrollera vitaminhalt, ämnesomsättning, vätskebalans och kroppssalter, speciellt kalcium. Man gör också en datortomografi av hjärnan, oftast ett så kallat EEG och ibland också en magnetkameraundersökning av hjärnan. Utöver dessa laboratorie- och röntgenundersökningar görs också någon form av minnestest.
De flesta sjukdomar som kan ge liknande symtom kan behandlas med bra resultat. Därför är det viktigt att genomgå undersökningar för att få en korrekt diagnos.
Den viktigaste delen i utredningen är att den drabbade och helst också någon närstående får berätta om besvären, hur de började, hur de utvecklats och hur de ter sig.
Vid utredningen tas också blodprover, bland annat för att kontrollera vitaminhalt, ämnesomsättning, vätskebalans och kroppssalter, speciellt kalcium. Man gör också en datortomografi av hjärnan, oftast ett så kallat EEG och ibland också en magnetkameraundersökning av hjärnan. Utöver dessa laboratorie- och röntgenundersökningar görs också någon form av minnestest.
De flesta sjukdomar som kan ge liknande symtom kan behandlas med bra resultat. Därför är det viktigt att genomgå undersökningar för att få en korrekt diagnos.
Behandling
Hittills finns det ingen förebyggande eller botande behandling av Alzheimers sjukdom. Det har visat sig att patienter som lider av Alzheimers sjukdom har sänkta nivåer av acetylkolin, en så kallad neurotransmittor, som används för att reglera de elektriska impulserna som gör att nervceller kan kommunicera med varandra.
Flera av dagens mediciner hindrar att acetylkolinet bryts ner och ökar på så sätt mängden acetylkolin i hjärnan. Dessa mediciner kan inte bota sjukdomen men kan ge en viss förbättring och ett något långsammare sjukdomsförlopp. Medicinerna används vid mild/lindrig eller måttligt svår sjukdom. Exempel på sådana mediciner (tabletter eller så kallade depotkapslar) är donepezil (Aricept), rivastigmin (Exelon, som även finns som plåster) och galantamin (Reminyl). Vid måttlig till svår sjukdom kan memantin (Ebixa) användas, som har en annan verkningsmekanism än de övriga preparaten (en så kallad NMDA-receptorantagonist). Vanligt är även att kombinera de två olika typerna av läkemedel då patienten når den måttliga fasen av sjukdomen.
Beteendemässiga och psykiska symtom skall alltid utredas för att bakomliggande orsaker skall identifieras och för att adekvata åtgärder skall kunna sättas in, allt från stödinsatser för anhöriga till behandling av smärta. Memantin (Ebixa) kan minska risken för beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med Alzheimers sjukdom och har särskilt effekt på symtom som agitation och aggressivitet.
Flera av dagens mediciner hindrar att acetylkolinet bryts ner och ökar på så sätt mängden acetylkolin i hjärnan. Dessa mediciner kan inte bota sjukdomen men kan ge en viss förbättring och ett något långsammare sjukdomsförlopp. Medicinerna används vid mild/lindrig eller måttligt svår sjukdom. Exempel på sådana mediciner (tabletter eller så kallade depotkapslar) är donepezil (Aricept), rivastigmin (Exelon, som även finns som plåster) och galantamin (Reminyl). Vid måttlig till svår sjukdom kan memantin (Ebixa) användas, som har en annan verkningsmekanism än de övriga preparaten (en så kallad NMDA-receptorantagonist). Vanligt är även att kombinera de två olika typerna av läkemedel då patienten når den måttliga fasen av sjukdomen.
Beteendemässiga och psykiska symtom skall alltid utredas för att bakomliggande orsaker skall identifieras och för att adekvata åtgärder skall kunna sättas in, allt från stödinsatser för anhöriga till behandling av smärta. Memantin (Ebixa) kan minska risken för beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med Alzheimers sjukdom och har särskilt effekt på symtom som agitation och aggressivitet.
Kommentarer