Jag Finns - Maja-Maria Henriksson
" Johanna tar stigen längs motionsslingan hem. Hon vill inte möta några människor. Träden är tysta. Det är som om de vet vad som återigen har hänt. Stenarna, groparna i marken och skuggorna, det är som om de iaktar henne och säger att de önskar att det vore annorlunda.
I diket bredvid Johanna hoppar en groda. Ett löv har fastnat på ryggen. Johanna tar upp grodan och trycker den kalla lilla magen mot sin svidande kind. Hon känner grodhanden om sin näsa och hur ena bakbenet tar stöd i hennes mungipa, strax intill där läppen spruckit. Johanna öppnar sin ryggsäck och lägger försiktigt ner grodan. Hon lämnar alltid tillbaka grodorna på samma plats. Hon bara lånar hem dem när hon inte vill vara i någon verklighet.
Blundar jag finns jag inte, tänker Johanna när smärtan från Vedins känga borrar in i huvudet. Hon försöker ställa sig upp med Vedin trycker sin sula mot hennes öra som om han fimpade något. Johanna vet att hon inte kommer att lyckas resa sig idag heller."
Jag tyckter boken var hjärtskärande och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Alla borde egentligen läsa boken, unga som vuxna, för att få en inblick i hur det är att vara en utsatt person för mobbning. Mobbning sker överallt vare sig man är ung eller vuxen. Värd att läsa.
Kommentarer